Playboy Bunnies
Halloween kan nog vara den enda kvällen det är okej att klä sig i vad som helst! Det utnyttjade vi igår... SJUKT KUL KVÄLL!!!
Halloween
Självklart ska det vara så förbannat kallt nu när det är halloween. Tre dagar sedan sa hade vi drygt 20 grader och idag är det näst intill 0-gradigt... Jag och Elin ska ju vara halvnakna inprincip ikväll när vi ska vara playboy bunnies också, jag kommer frysa ihjäl och bli sjuk igen. Men det ska det väl vara värt för det är ju trots allt min sista partyhelg i Cincinnati!
Nästa helg blir det Washington och helgen efter det åker jag upp till Chicago för att ta planet hem till Sverige!!
Jag har packat ihop allt nu redan för Josefine måste ta allt mitt bagage till henne i Indianapolis för jag ska åka med henne upp till Chicago, jag kommer därmed att få bo i en resväska tills jag åker...
Nu är det dusch som gäller, sedan stoppa på sig halloweenkostymen för att sedan dra ut och PARTA!!
hejsvejs!!
You Will Always Be In My Heart
Nu är det gjort! Familjen tog beskedet mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det känns som att jag gått och oroat mig i onödan. Jag är en typisk svensk som alltid tror på det värsta som vanligt.
Har varit med familjen hela kvällen, det har varit jättemysigt! Jag kommer sakna min och Sophies gosstunder!
Det är skönt att känna att jag fortfarande har tagit rätt beslut!
Det kommer naturligtvis bli svårt att va hemma också, jag är så rädd att denna tid kommer kännas overklig...
Om två veckor är jag hemma
...
Gud så utdraget allt ska bli, måste vänta tills imorgon...
It's Gonna Be A Good Life
Jag var hemma hos Malin ikv och åt middag och tårta för hennes värdson Alex fyller 5 år idag! Grattis Alex!! Jag lämnade även lite grejer hos henne utifall att om man säger så!
Min fina dejtkille ringde mig ikväll och frågade om jag vill träffas imorgonkväll, men jag kan nog dessvärre inte det. Kanske är lika bra det också med tanke på omständigheterna. Jag är så sårbar just nu... Förjävligt att han är amerikan och inte bor i Sverige, hade velat stoppa ned han i resväskan nästan och plocka fram honom lite då och då... Jag kan kanske träffa honom en gång till, skadar väl inte?
Sitter och pratar med Lucy i telefonen, har panik och vill bara få allt överstökat, jag vet inte varför men jag har en sådan skuldkänsla inombords. Jag vet att jag inte ska ha det, men skuld är nog det enda jag känner just nu...
Imorgon kommer vara en av de värsta dagarna i mitt liv...
Återkommer...
True Love
Never forget what true love is, it's those who are there for you no matter what and there comes a time when you realize what love is. When you grow up and realize how important it is people take people for granted and never tell them how much they truly love them when they should. Love doesn't come without pain cause love can be pain too. You will find the old saying "you hurt the people you love the most" is true. So if you love someone tell them because they deserve to hear it from you and if you don't say it enough say it more cause in the end you don't want to have regrets, they may not be there tomorrow. So if you've hurt someone you love, let them know that you're sorry and tell them how much they truly mean to you and how much you love them. Please don't take love for granted because you will regret it.
I'm sorry
Nattens Bravader
Jag lägger mig och sover med barnen igårkväll för vi kom hem rätt så sent från grannarna. Jag sover på nedervåningen i mina värdföräldrars säng men vaknar upp klockan 4 mitt i natten så jag strosar upp till mitt rum halvsovandes. När jag ska använda min toalett så kliver jag på något så jag tänder lampan och vad är det som jag möts utav? Jo ett badrum FYLLT av bajs. bajs överallt, på handduken, mina kläder, mattan och golvet inklusive på mig. Jag DÖR, det tog mig två timmar att städa för jag spydde kanske 5 gånger för jag var så äcklad. Hur kan man ens göra något sådant? Det finns inga ursäkter även om man är ett barn. Varför inte använda toaletten som är en dm ifrån? Så imorse hade jag krismöte med barnen, de fick sitta i soffan och jag berättade allt och sedan sa jag att ni går ingenstans förrän jag vet vem som har gjort detta. Det var såklart ingen som erkände. Fly förbannad är jag och jag vet inte hur jag ska smälta av. Mina värdbarn vet dessutom att de inte får använda min toalett. Jag menar de har en egen toalett var i sina rum.
Nu är det för mycket för mig, fick prata med moster idag så det känns lite bättre. Snart är allt över...
Sjuk
Jag är dödssjuk idag, jag är hemma ensam med barnen och måste jobba. Känns väldigt, vääääldigt jobbigt... Men ibland får man bita ihop!! Det enda jag har i mitt huvud just nu är Sverige, jag vill verkligen hem!
........
Jag hatar dig, jag vill aldrig mer veta av dig, du är död för mig, begravd med alla minnen.. Om du ens tittar åt mitt håll igen så kommer du ångra dig. JAG HATAR DIG.
Difficult
Jag skrev värsta långa inlägget med sedan hakade internet upp sig så jag är pisst!!! Jag har tänkt länge på detta nu och jag har nog beslutat mig för att åka hem. Jag har kämpat på nog länge nu känner jag och jag känner att jag inte kan komma igenom detta här borta utan mina föräldrar. Jag är för hemmakär, och för fast vid dem. En motgång klarar en människa av men när det kommer motgångar efter motgångar så finns det som ingen annan utväg. Jag orkar inte stå på egna ben här borta....
Det funkar då jag är med mina vänner men så fort jag är ensam så går det inte alls jättebra. Jag har tänkt fram och tillbaks och jag känner att det är inte värt att bara gå här och vänta ut de sista månaderna för att komma hem. Jag känner mig som en dålig au pair, jag kan inte ta hand om barnen som jag vill, jag orkar inte ta mig tid till att hitta på saker åt dem ens. Jag kan inte fokusera alls heller. Idag när jag skulle hämta Sam från skolan så körde jag i över 10 minuter utan att tänka på att jag körde så jag körde ba, totalt åt fel håll och alldeles på tok för långt. Det var som att vakna upp från en dröm och så tänkte jag "men vad hände under den här tiden" , jag var i något slags meditationsläge eller något. Det är ju ett tydligt varningstecken på att allt inte riktigt fungerar för mig.
Nu sitter jag här i min säng lättad över att ha tagit beslutet i mitt huvud, det är lättare sagt än gjort. Jag har ingen aning om hur jag ska framföra det här till min familj, hur jag ska börja samtalet, hur min värdmamma ska reagera, kommer hon hata mig? Kommer hon förstå mig? Kommer hon tycka att jag är svag?
Det känns som att jag är en förlorare, men som jag skrev tidigare att det finns en gräns på hur mycket en människa klarar av på samma gång. Jag nådde min gräns för längesen.
Helst av allt skulle jag vilja skrika ut allt jag bär på inombords, skrika ut allt och att det aldrig ska komma tillbaks. Verkligheten är en annan.
Återkommer...
Me Sucks
Nu är det mer än värre med mig, Elin är påväg hit nu och jag hoppas verkligen att det känns bättre efteråt.. Nu är det nära att jag åker hem.
At The Park
En mysig dag i solen innan kylan kom!
Maliiiiin
Nu sitter jag hemma hos Malin och vi färgar håret på varandra, pratar lite Asienresa och annat tjaffs. Ja tjaffs är det gott om kan man tycka. Jag hoppas i alla fall på bra resultat!!
Vi kollar lite Las Vegasresor också, hoppas på att priserna kommer gå ned till 400 dollar både för flyg och hotell, jag håller tummarna!
Jag har en väldigt jobbig vecka framför mig. Jag jobbar exakt hela helgen, och kommer därför jobba mån-sön sedan mån-fre utan uppehåll. Det känns som att jag kommer få psykbryt innan detta är över med tanke på att mitt psyke inte är på topp. Min värdmamma köpte massa lemonade till mig så jag kan ju alltid sitta och dricka det för mig själv!
Dagarna går så himla sakta när man har något att längta till.. Jag hatar det verkligen, jag vill bara vakna upp och sedan ska det vara stora dagen D!
Jag skriver mer sedan då jag kommer hem!
Whats Left For Me
21-23 oktober - Denna helg jobbar jag eftersom att mina värdföräldrar är i Europa
28-30 oktober - Halloween med massor av party
4-6 november - Jag och Josefin åker till Washington DC
11-13 november - Kan bli så att jag måste åka till Chicago för att få ihop mina credits
18-20 november - Min första utgång som 21åring här borta, falsklegget skall bort och jag hoppas på besök
25-27 november - Thanksgiving
2-4 december - Roadtrip till Nashville
9-11 december - Har ingenting att göra ännu
16-18 december - Surprise
23-25 december - Julafton
30 dec-1 januari - Nyår
6-8 januari - Har ingenting att göra ännu
13-15 januari - Las Vegas och Grand Canyon
20-22 januari - Har ingenting att göra ännu
27-29 januari - Har ingenting att göra ännu
3-5 februari - Har ingenting att göra ännu
10-12 februari - Min sista helg här i Cincinnati
28-30 oktober - Halloween med massor av party
4-6 november - Jag och Josefin åker till Washington DC
11-13 november - Kan bli så att jag måste åka till Chicago för att få ihop mina credits
18-20 november - Min första utgång som 21åring här borta, falsklegget skall bort och jag hoppas på besök
25-27 november - Thanksgiving
2-4 december - Roadtrip till Nashville
9-11 december - Har ingenting att göra ännu
16-18 december - Surprise
23-25 december - Julafton
30 dec-1 januari - Nyår
6-8 januari - Har ingenting att göra ännu
13-15 januari - Las Vegas och Grand Canyon
20-22 januari - Har ingenting att göra ännu
27-29 januari - Har ingenting att göra ännu
3-5 februari - Har ingenting att göra ännu
10-12 februari - Min sista helg här i Cincinnati
Jag har alltså 17 helger kvar innan mitt arbetsår är över, och jag har fem helger då jag inte vet vad jag ska göra... Hur sjukt är inte det? Om någon visste hur mycket jag längtar tills jag kommer hem !!!
Idioti
Sist jag kollade så fyller jag snart 21 år. Jag är vuxen och tar ansvar över mitt liv och mitt jobb. Jag skulle aldrig låta mitt jobb fara illa för min fritid. Men om jag väljer att sova någon annanstans även om jag jobbar dagen efter, vad ska det spela någon roll för? Så länge jag sköter mitt jobb ska det inte spela någon roll alls.
Jag känner mig som en tonåring, snacka om att gå bakåt i utvecklingen, min värdpappa är tydligen "not happy at all with you because you were gone all night and came home in the morning" , jag känner ba rent ut sagt - gubbjävel. Jag har haft den värsta månaden i hela mitt liv. Jag har varit såhär nära på att åka hem för jag har känt mig så ensam. Han ska inte få styra över mitt liv. Vad jag gör på min fritid är min ensak, det är mitt liv.
Jag är alltid hemma på veckokvällar annars, jag umgås med familjen och jag går och lägger mig i tid så om jag någon gång i veckan sover borta ska väl inte spela någon roll? Just nu är det de enda som "keeps me going" och jag tänker inte låta någon ta det ifrån mig. Om han vägrar ge med sig så får han MER ÄN GÄRNA slänga ut mig så kan jag åka hem och bli fri igen, fri till att göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill för sist jag kollade så var det möjligt för vuxna människor.
Jag är så förbannad att jag inte finner några ord, jag får väl gömma mig i buskarna utanför huset tills jag ser att han åker till jobbet och gå in efter det istället då.
American Movie
Jag var med i en film igår, eller iaf som det känns idag!
Efter jobbet igår så kom hummerkillen och hämtade upp mig, jag satte mig i bilen och han bara log och kollade på mig. Jag fick såklart panik och visste inte vad jag skulle ta mig till... Vi skulle åka till bion men den började inte förrän efter en timme. Han hade köpt ett 12-pack med öl så vi satt där i hummern och drack lite samtidigt som vi lyssnade på musik. Vi hade det jättetrevligt!
När bion börjar så går vi in och ser den, 50/50 som handlar om en kille som har cancer. Det är här flashbacks från tonåren kommer tillbaks för mig för där sitter vi två brevid varann och tittar på film och spänningen är ju megahög. Jag tänker inte berätta något mer om den scenen men det var så roligt att få uppleva något sådant igen.
Det blir bara bättre, efter bion så säger han att han ska ta mig till hans favoritplats, det visar sig vara på ett litet berg här i West Chester. På det berget finns en bänk och när man sitter där så ser man ut över hela staden. Det var stjärnklar himmel, alldeles tyst förutom några bilar som körde förbi. Det var exakt som på film.
Vad som hände efter detta är privat men jag ville bara försöka få fram min känsla jag har nu. Jag vet att det inte är för evigt, jag vet att det inte är något som jag ska se seriöst men jag har aldrig träffat en man förut som gör sådana här saker.
Just nu känner jag mig som den lilla flickan i den stora filmrullen som är nyfiken på kärleken och klandra mig inte, för jag vet att det bara är för stunden. Men att äntligen få kunna känna pirr och lycka igen, jag hade helt glömt bort hur det är att vara ung och dum.
Jag tar det som det kommer, låt bara inte verkligheten hinna ikapp mig för snabbt!
...
You know I'm just mad for the moment, that nothing I say is really true. You know you can always count on me, I will never dissapear. I just wish that the truth would be different, that the truth wouldn't hurt. I'm sorry I'm hard on you but I don't know what else I should do to make myself feel better.
Best Thing I Never Had
Imorgon ska jag helt plötsligt på bio med min hummerkille, vi ska se 50/50 som handlar om en kille som har cancer.. Det låter sorgligt om ni frågar mig men jag kan ju alltid hoppas att den blir rolig! Jag har ingen aning om vad vi ska göra efter men det återstår väl att se. Det är skönt på ett konstigt sätt att träffa någon när man inte är riktigt på topp för det låter mig slippa tänka för stunden.
Så till kommentaren, jag använder loreal preference här borta i Usa, den ljusaste färgen som jag tror är 001 super light ash blonde... Jag låter det sitta i under 30 minuter uppe i rötterna och sedan applicerar jag resterande på det övriga håret. Det kan dock bli en liten gulare nyans från början men jag kör stenhårt på silverschampoo, min favorit är Loreal därmed. Den ärdock svindyr hos frisören och räcker inte längre...
Wise Words
De två senaste dagarna har varit bland de värsta i mitt liv. Jag kan uppriktigt sagt säga att jag har inte mått såhär dåligt sedan min morfar gick bort. Det är inte samma sak men sveket är så stort att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag är bara så lyckligt lottad som har alla människor som står ut med mig och orkar prata mig igenom det här. Det finns de som inte har någon alls.
Jag vet att jag borde äta mer än vad jag gör men ni behöver inte vara oroliga för om jag har överlevt förr så kan jag överleva igen. jag har verkligen försökt, det är lättare med soppa än saker man ska behöva tugga på. Jag börjar ju uppriktigt sagt se ut som ett skelett och det tycker jag inte om. Nu måste jag bara vänja mig själv att äta mer igen och jag vet att det är den svårare biten... Men jag kommer dit snart!!
Allting hade varit lättare om jag var hemma i Sverige, med ett fartfyllt jobb och alla vänner och familj runt omkring mig. Det blir inte samma sak här borta... Det är dock ingen anledning till att åka hem, man kan aldrig ta lycka för givet och just nu råkar saker hända mig när jag befinner mig på andra sidan jordklotet, men jag ska klättra upp till toppen igen även om det tar tid. Det har jag bestämt mig för och ingen ska få knuffa mig över klippan igen.
There Is Always That One Person That Will Have Your Heart
Sushi på lördagen!! Asgott som alltid, sedan blev det bio med hetingen George Clooney. Sämst slut men filmen gillas ändå för den utspelar sig här i Cincinnati!!
Without You I Would Not Be Here
Fredagen spenderades hos Malin och det blev utgång, bara vi tre svenskar och det kunde inte ha blivit bättre!! Jag är så glad när jag är med dem, mina vänner får mig att glömma allt annat som försigår!!
Vi har beslutat oss att åka på en Asientrip, backpacking i 3-4 månader, så när man kommer hem så är det bara att tokjobba till det!! Det ska bli så himla roligt!
Aldrig Mer
Jag befinner mig i ett slags chocktillstånd för tillfället. Jag vet inte hur jag ska kunna gå framåt istället för bakåt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla mina tankar. Igår fick jag en ångestattack, jag låg i köket och skakade, hyperventrilerade, kippade efter andan och bara grät.
Det finns ingen som vet vad som försigår i mitt huvud just nu, jag vill inte fly från sanningen men samtidigt kan jag inte leva med den.
Om du bara visste hur djupt sårad jag är, jag är spyfärdig hela tiden. Jag är så fruktansvärt hungrig men jag har ingen aning om hur jag ska kunna äta. Om min mamma hade sett mig nu hade hon tatt mig till psyket eller något eller iaf nästan.
Jag som mådde bra igen, jag var glad och nu går jag och gräver ned mig efter saker som jag egentligen inte ska bry mig om.
Den dagen jag har man och två barn och han kommer hem och säger att han vill lämna mig för en annan hurfan ska jag överleva det? Just nu vill jag bara vara själv för resten av mitt liv. Varför ska man utsätta sitt hjärta för sorg?
Känslan är obeskrivlig och rent utsagt förjävlig.
Weekend Baby
Ikväll ska jag, Malin och Josefin ut och röja gatorna här i Cincinnati!! Hoppas att det blir en lyckad kväll!!
Jag har inte riktigt tid att skriva nu men igår var jag på en fundrasier för min värdfamiljs vän som är the mayor i West Chester. Kvällen slutade med att jag och Matt började bråka om politik... Jag var så arg att jag sprang till bilen och slängde igen dörren haah!! Han lär ju inte höra av sig till mig i första taget efter detta.... Förklarar mer sen!!
CIAO
After Rain Comes Sunshine
Så det är såhär livet känns när man mår bra!! Inga huvudspöken, ingen ledsamhet, inga tankar på det förflutna bara på vad som komma skall!!
Goodbye My Finish Girl
Nu är finnlänningen hemma i Finland igen och det är supertråkigt för hon är så himla rolig att vara med!! Det känns fortfarande som hon ska med ut till helgen men det ska hon ju inte.
Det är så tomt , det känns som att alla åker hem nu, gruppen blir mindre och mindre.... Tråkigt.... Men inget varar ju för evigt!
Hummer
Min dejtkille kom ju och hämtade upp mig i söndagskväll!! Jag höll på att dö då han körde fram mot mitt hus för han har en sprillans ny hummerbil. Jag tänkte att hur kan en 22åring ha råd med en sådan bil? Tydligen kan han det, mycket sjukt!!
Chicagoooo <3
Chicago är ju helt underbart! Det är precis som New York men i vår grannstat!! Jag vill ju bo där, det är så stort, så fint och framför allt rent!! Cincinnati kan ju gå och ta sig!!
Jag och Malin var där mellan fredag och söndagmorgon, vi fick bo på ett jättefint hotell i downtown med hennes värdfamilj och på lördagkväll var vi barnvakt åt hennes barn när hennes värdföräldrar var på bröllop!!
