Canada



Nu har äntligen mitt jetlag lagt sig! Vancouver är jättefint, med bra shopping och supergoda restauranger överallt. det enda negativa är att själva staden och slummen bara är ett stenkast ifrån varandra så vi har två gånger hamnat i en värld som jag inte visste fanns. Konstiga knarkare, vanställda människor, tiggare och det gör bara ont i hjärtat att se, vissa ler till en så glatt också samtidigt som jag själv blir vettskrämd och griper tag i Viktors arm som en femåring...


Jag kommer från ett så himla skyddat ställe på jorden, det finns inte sådant i Sverige och om det finns så får dem bättre hjälp än vad dessa människor får, de är som bortglömda i samhället... Hemskt! Tänk dig såhär till jul, de har ingen familj, ingen värme, ingen mat.. Utan de kommer som vanligt att gå omkring på gatan  och skrika please give me only one penny, please please.. (1 penny = 7öre) Jag kan säga såhär, att i Canada kommer man inte långt på det, det är lika dyrt här som i Sverige...
Nog med sympatipratet, jag har ju såklart shoppat lite, men bara lite!
Såhär såg jag ut igår då vi gick på världens bästa italienska restaurang med god mat och fruktansvärt bra vin!

Kofta- urban outfitters  Skjorta- H&M  jeans- JC
mumma


Imorgon är det julafton!!! Ikv ska vi få lite julkänsla, så vi ska på en skridskobana mitt i centrum och åka skridskor, som man gör i central park i amerikanska filmer, weehu Merry Christmas to you

Whats Up With The Studio?!



Vad är detta med att alla går och fotar sig på The studio? Det vill jag också göra ju!! Hur anmäler man sig och vad kostar det?! Känns som att det är något som jag ska ta tag i då jag kommer hem från Vancouver, så kan jag smycka denna blogg med en fin bild på mig själv haha!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker till andra sidan atlanten och firar jul weeehu, nästan en amerikansk jul fast på ett hotellrum / restaurang och utan svensk julmat buuhuuu


hjärta


Ebba fiiin, hittade den här bilden nu och inser hur snabbt tiden går... När jag kommer hem är det 2012 och då är hon nästan 4 år gammal, sjukt... Hon kommer kunna prata och inte minns mig alls.. Känns hemskt!

Sedan till terrorattacken i Sthlm, jag är helt tom över hela grejen. Det känns som att varför kan de inte förstå att de bara gör läget värre för muslimer i Sverige, folk som redan är reserverade blir ju ännu mer.. Jag själv har inga problem alls och brinner för frihet och lika värde, men det känns som att ingenting blir bättre av en sådan situation i Sverige när det handlar om segregering.... Det känns som att vi svenskar har så lätt att dra alla som inte är "oss" över en och samma kamm, det finns många tusentals som är precis som vilken svensk som helst, rika som fattiga, vänliga medmänniskor, bara för att man tror på kristendom lr islam ska det inte spela någon roll över hur man  blir behandlad... Sedan finns det ju extremister i alla religioner... För att inte tala om Livets ord, Knutby osv... De är också dårar... Knutby dödade för sin tro...

Nej jag kan inte sluta skriva så väljer att avsluta det nu ist, Religion gör människor knäppa, jag vet inte ens om jag tror något längre... När jag var yngre vågade jag inte säga det högt lr skriva det, jag ville ju komma till himlen... Men vet ni vad, till himlen kommer nog alla ändå.. Det som nu ska va himlen är nog någon annan dimension bara där man flyter omkring i andlig skepnad utan någon Gud...

Written In The Stars



Det är så sällan jag kan skriva med tanke på att jag jobbar en heltid plus en halvtid. Alla frågar mig hur jag orkar men det är inte så farligt trots allt. Tänk att ni en vanlig dag jobbar i 8 timmar medan jag stannar kvar 4 timmar ytterligare! Jag hinner träffa vänner, sova, vila osv! Men kanske inte lika mycket som förut...

Mitt humör går upp och ned hela tiden and it gets me sick! Ena stunden kan jag vara jätteglad och helt plötsligt i nästa så blir jag jättenere.. Björn säger att det är så himla tydligt på mig också, är jag så öppen av mig? Även om jag bara är tyst och inte säger något, syns det på mig hur jag mår? Alla undrar hur jag mår, jag tycker att jag är som jag alltid brukar iaf när jag jobbar, men när folk börjar ta tag i mig och säger hur är det egentligen så börjar man ju själv att fundera? Det kanske bara är jag som inbillar mig själv att allt är bra, och att jag mår bra.... Jag kanske i själva verket inte alls gör det? Det går som inte att hitta ett rimligt svar på den frågan heller med tanke på att jag inte har någon aning själv...

Det är så mycket som händer i mitt liv just nu, jag ska snart flytta till ett främmande land på andra sidan jorden och jag har knappt själv förstått att det är verkligt, att om två månader flyttar jag till USA... Weird som freyja säger! Jag är helt klart supertaggad på det och jag tror helt klart att jag kommer att trivas med min familj, känns bara lite halversjobbigt med presenter från Sverige osv till dem!

Igår kom jag även till underfund med att jag och Johanna har två veckor kvar med varann på 1,5 år, Vi rings varje dag och om vi inte pratat med varann så känns det konstigt, även om vi har varit nära vänner så pass kort tid i jämförelse med mina övriga närmaste så känns det pissjobbigt att inte kunna få prata med henne och va med henne som vanligt...

Jag kanske måste sluta skriva nu innan detta blir uttjatat! 

Lisa gav mig iaf världens finaste julkort, titta här!

http://sendables.jibjab.com/view/63n9wqVfSZzZGK22?cmpid=jj_fb_friend_holidays

RSS 2.0