American Movie
Jag var med i en film igår, eller iaf som det känns idag!
Efter jobbet igår så kom hummerkillen och hämtade upp mig, jag satte mig i bilen och han bara log och kollade på mig. Jag fick såklart panik och visste inte vad jag skulle ta mig till... Vi skulle åka till bion men den började inte förrän efter en timme. Han hade köpt ett 12-pack med öl så vi satt där i hummern och drack lite samtidigt som vi lyssnade på musik. Vi hade det jättetrevligt!
När bion börjar så går vi in och ser den, 50/50 som handlar om en kille som har cancer. Det är här flashbacks från tonåren kommer tillbaks för mig för där sitter vi två brevid varann och tittar på film och spänningen är ju megahög. Jag tänker inte berätta något mer om den scenen men det var så roligt att få uppleva något sådant igen.
Det blir bara bättre, efter bion så säger han att han ska ta mig till hans favoritplats, det visar sig vara på ett litet berg här i West Chester. På det berget finns en bänk och när man sitter där så ser man ut över hela staden. Det var stjärnklar himmel, alldeles tyst förutom några bilar som körde förbi. Det var exakt som på film.
Vad som hände efter detta är privat men jag ville bara försöka få fram min känsla jag har nu. Jag vet att det inte är för evigt, jag vet att det inte är något som jag ska se seriöst men jag har aldrig träffat en man förut som gör sådana här saker.
Just nu känner jag mig som den lilla flickan i den stora filmrullen som är nyfiken på kärleken och klandra mig inte, för jag vet att det bara är för stunden. Men att äntligen få kunna känna pirr och lycka igen, jag hade helt glömt bort hur det är att vara ung och dum.
Jag tar det som det kommer, låt bara inte verkligheten hinna ikapp mig för snabbt!
Kommentarer
Trackback
