Jag är aptrött och måste upp tidigt imorgon för att packa inför Chicago men måste vara uppe lite mer för jag och Josefin min kära göteborska håller på att boka våra flygbiljetter till huvudstaden!! Känns rätt så coolt att vi ska dit och titta på allt!! Tur min värdmamma har kontakter så vi ska få gå dit vanligt folk inte får gå!! Jag kan inte klaga!!



4 november åker vi dit, bara drygt en månad kvar ;)

Det går trögt nu, jag saknar Lucy redan. Igår när jag sa hejdå så bröt båda två ihop och grät som aldrig förr. Det är så jobbigt att hitta en vän som man fungerar så himla bra med och sedan så tar det slut så fort.

Suck it up nu Lisa, det är bara att se framåt på alla resor och allt kul!!

Jag åker till Chicago imorgon med Malin under helgen, ska bli superkul men tråkigt att sitta på en buss ensam i 6 timmar när hon åker bil dit tidigare på morgonen.  Själv kan jag inte ta ut mer ledigt för jag har bestämt resor för alla semesterdagar!! Förhoppningsvis hittar jag någon att prata i telefonen ett tag med, kanske Lucy? Men hennes pojkvän är ju med henne men förhoppningsvis så kan han spela sitt tvspel så hon kan underhålla mig!!

Nu ska jag se lite tv och förhoppningsvis kommer jag må bättre imorgon!!

Om en timme kommer Lucy och hämtar upp mig, hon flyttar imorgonkväll. Jag är så himla nedstämd så jag finner inga ord. Jag har redan gråtit en skvett och det kommer garanterat bli mer tårar ikväll. Jag orkar inte gråta något mer, jag visste inte ens att jag hade några tårar kvar...

Det kommer bli så himla ensamt, jag hatar förändringar, det är inte så att jag kommer bli lika ledsen när jag säger hejdå till mina svenska vänner eller så för jag vet att vi kommer att ses igen. När kommer jag träffa Lucy? Hon är från Australien, på andra sidan jordklotet.

Så när man har rest sig från askan så kommer nästa explosion, livet är inte min bästa vän för tillfället. Just nu vill jag bara bort ifrån allt, glömma allt.

Jag hatar människor som måste behålla sin heder. Som inte kan erkänna saker och berätta sanningen. Jag är så fruktansvärt glad att jag har bytt ut tårar till hat. Jag är så fruktansvärt förbannad på hur en människa kan ha en sådan bra självkänsla när de inte förtjänar det...

Tydligen var det jag som blev dumpad? URSÄKTA, sen närdå, det var ju ändå jag som sa orden, som sa att jag inte ville vara tillsammans med en människa som i 2,5 års tid endast har tänkt på sig själv och en basketboll. Jag har varit längst ned på prioriteringslistan, jag tänker inte sätta mig i den pinan något mer för jag förtjänar bättre än så. Hur kan det då vara jag som har blivit dumpad? Vart är logiken i det?

Jag kommer vara så lycklig den dagen han ser mig igen, och jag kommer vara så lycklig för jag vet att han kommer tänka "vadfan har jag kastat bort" , tro mig jag kommer inte vara där och vänta.

Jag är så arg på folk runt omkring mig, inte arg men varför har inte folket sagt åt mig att jag inte kan fortsätta såhär tidigare? Nu när jag har gjort slut med honom så kommer alla med kommentarer "ja äntligen Lisa har du insett att han inte var något och ha, han har alltid varit så himla dum med dig och aldrig tänkt på dig och vad du vill".

Som min mamma sa, "jag ville inte säga något för jag ville att du skulle få inse det själv, du är ju vuxen..." Men vad är skillnaden på psykisk och fysisk misshandel? Så psykiskt nedstämd jag har varit så är det ju inte ett dugg bättre än om jag hade haft en pojkvän som skulle slå mig... Behövs det ytliga ärr för att folk ska säga åt mig att jag inte kan vara i ett förhållande längre?

Jag frågade mig i morse när jag vaknade, när kände jag mig lycklig senast? Det var under sista året på gymnasiet när jag var ensam, hade kul med mina kompisar och hade min egen vilja. Jag behövde inte rätta mig efter en människa och sina impulsiva och egoistiska drömmar i livet.

Jag är lycklig nu, jag satt och drack en kaffe ute på verandan, jag blundade och tog ett djupt andetag och jag kände hur stolt jag var över mig själv, för första gången i mitt liv njuter jag över att vara ensam! Ingen ska få ta det ifrån mig.

Jag älskar alla mina vänner både här och där hemma som har hjälpt mig till den jag är nu just idag, som har hjälpt mig igenom det här. Jag tackar min värdmamma som har hållt mitt hopp uppe, som har dragit med mig ut, som har fått mig att ha kul. Utan min värdmamma och vår relation till varandra hade jag nog tyvärr åkt hem till Sverige men hon har fått mig att inse varför jag är här och att jag fortfarande vill vara här.

Sedan min svenska mamma som har ringt mig mitt i natten och öst över hat och fått mig att inse att jag är så himla mycket bättre och förtjänar så himla mycket bättre.

Det spelar ingen roll, för hur gärna jag än kommer vilja ha tillbaks honom i framtiden så kommer jag inte kunna ta tillbaks honom. Om jag gör det så förlorar jag alla mina vänners och mina föräldrars förtroende och jag skulle aldrig kunna välja en kille framför dem som älskar mig mest i världen. Vänner och familj har man livet ut, killar kommer och går.

Det är inte jag som har svansen mellan benen, det ska jag se till! Det är han som kommer att framstå som en idiot. Jag känner mig så skadeglad!!!

Du förtjänar mig inte alls, du har aldrig gjort. Jag skulle aldrig ha slösat så mycket tid och pengar på dig, det gav mig ingenting!!


Jag tänkte inte vara så personlig på min blogg här, men jag orkar inte tänka på det. Människor som känner mig läser här och jag vill att de ska veta att jag är inte dum längre, jag tänker på mig själv och vad jag vill!

Ikväll är sista kvällen som jag spenderar i Lucys hus. Det känns aptråkigt och jättejobbigt... Att det skulle vara såhär svårt när människor försvinner här borta kunde jag inte ana. Jag hatar att säga hejdå för jag hatar att gråta inför andra människor....

Denna helg är även Niinas sista helg, hon från Finland, sjukt jobbigt också! Visst hon bor ju nära Wasa så hon ska ta båten över men vi har ändå bottenviken emellan oss haha!!

Fan, det är tur att jag lämnar detta ställe före Malin och Elin iaf, min svenska pinglor.. Om de skulle åka hem innan mig hade jag nog brytit ihop.

Gick inte på dejten igår, jag var för nervös och jag känner honom inte.. Han skulle hämta upp mig för jag hade ingen bil... Jag fick ba för mig mördarscener ute i skogen osv haha jag vet att jag är störd. Vi ska ses till veckan iaf, vi hade ett trevligt telefonsamtal iaf. Han är go,, garanterat player men vad bryr jag mig, jag kan ju va player tillbaks!

Watching you walk out of my life hasn't made me bitter or cynical about love. Rather it has shown me that if I wanted to be with the wrong person so badly it will be so beautiful when the right one comes along.

Denna långa eviga väntan på att det ska hända!! Nu är det gjort äntligen och jag räknar dagarna!

Sitter i sängen och gör mest ingenting, funderar på att sova men har inte kommit mig till att göra det ännu.

Ligger och tänker på alla resor jag har att se fram emot, bara synd att de är så långt bort!

Sitter också och tänker på hur förbannad jag är på mig själv och allt för tillfället. Hur kunde jag ens lägga ned så mycket energi och tid av mitt liv på något som aldrig skulle kunna fungera för en människa som har ett hjärta.  Det är liksom för mycket tid att slösa bort och jag är så fruktansvärt dum som har gjort det. jag är godhjärtad, tror alltid det bästa om människor och tänker "det kommer ordna sig" . Jag släppte det utanpå så det kan nog vara dags att släppa det inuti mig också för annars går jag nuts.

Det börjar bli för lätt att hoppa över maten nu, min värdmamma var så himla gullig och lagade tacos till mig för hon vet att jag tycker om det så mycket, åt tre tortillas med fyllning och det var så himla gott och jag mådde så himla bra efteråt, att slippa gå hungrig är guld värt!!



Klockren låt, hittade videon på en bekants blogg och jag tänkte "woop woop" denna ska jag lyssna på!!

Imorgon ska jag på dejt helt från ingenstans, kommer vara spyfärdig av nervositet... Jag kan alltid trösta mig med att jag är från Sverige så vi lär ju ha saker att prata om.

85 dagar kvar <3

Så var det The key event igårkväll, det var så otroligt himla skoj! Jag serverade 16 personer tillsammans med Selina och Lucy!! Jag visste inte att jag skulle kunna sakna mitt jobb som servitris sådär mycket! Jag serverade vin, plockade tallrikar, småpratade med dem! Hur kul som helst! Det bästa av allt var att vi också fick äta av den goda maten som kockarna gjorde åt gästerna!!

Efterfesten var hur cool som helst!! Det var som att vara i The OC eller något. Huset var gigantiskt, och ni skulle ha sett poolen och baren... De hade en egen butler också. SJUKT!! En tråkig sak var att John Boehner var där (the speaker of the house) så vi skulle ta kort med honom men han åkte hem fem minuter innan vi kom dit.

Efterfest nummer två var hemma hos uncle George och Auntie Debbie!! De är mina favoriter, hur sköna som helst!! Debbie finns med på ett kort här ovanför med Selina!!

Vi kom hem 04.00 på morgonen, somnade 05.00 oj vilken sjuk kväll!!

Vi åkte till Matt Adams, Pavillion igår kväll!! Det var trevligt men jag föll i trappen med mina 15 cm långa klackar,inte förvånad om man säger så! Jag hade inga linser på mig heller och det var mörkt så jag såg ju mest ingenting!!

Två av mina vänner gick in i ölkylen också, personalen jagade dem och till sist blev de utkastade!! Oj, oj vilken kväll...

Tiden går så fort, det känns som att det var igår jag skrev att jag hade varit här i 6 månader och nu är det plötsligt 7 månader.

Just nu börjar jag känna att jag fäster mig vid barnen alldeles för mycket, Henry mest. Vi har kommit så nära varandra att det känns sorgligt. Han är så fäst vid mig helt plötsligt, jag får knappt lämna huset på fritiden. Han bara gråter och säger "lisa please don't leave me" .

Jag har ingen viktuppgång längre, det har den psykiska hälsan skött om. Det är tur att man får ut något av att må dåligt så nu är jag likadan som jag var innan jag kom hit. De sista två dagarna har jag kunnat äta både frukost, lunch och middag så det är på uppåtvägen!! Snart ska jag satsa på större portioner också, kanske unna mig en stekbit någonstans?

Motgång nummer 2 kommer om drygt två veckor då Lucy flyttar. Hon är så himla fin! Hon gav mig två inramade foton av oss. Jag vet inte vad jag ska göra utan henne, visst vi kan prata i telefonen men det blir inte samma sak.

Just nu lever jag för alla resor jag ska försöka hinna med innan jag åker hem!! Los Angeles, San Fransisco och Hawaii är redan spikat!! Den 15 februari kommer jag och Johanna att åka på världens drömresa!!

Innan dess kommer jag åka en weekend till Las Vegas med Malin, Elin och Lucy!! Så det blir i mitten av januari, den resan ska vi boka i helgen!

Nu innan nyår ska jag försöka hinna med Nashville (countrymusikens huvudstad) , Chicago och Washington DC. Eftersom min värdmamma känner the speaker of the house så ska hon fixa VIP tour i vita huset osv till mig så det ser jag verkligen fram emot! Det blir once in a lifetime!!

Efter detta så har jag nog när det gäller mig personligen sett alla ställen som är värda att se i detta stora land!!

Sedan så blir det en resa till, men den är superhemlig tills den dagen jag påbörjar den!! Spännande va?



Ett år sedan då vi reste runt i Phuket, snart åker vi igen (5 månader kvar dock, ogillas) Saknar henne så att det gör ont i magen!!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan kolla till hur det går med Selinas packning! Hon åker hem till Tyskland på måndag. Vilket också ogillas för jag kommer sakna henne jättemycket!! Det är inte lätt att åka som au pair för man måste säga hejdå till människor mest hela tiden....

Imorgon blir det utgång så jag lägger upp lite partybilder på lördag!!

CIAO

Lördagskvällen blev lyckad!! Snart blir det utgång igen, friday here we come!!!

Det var iaf skitkul att träffa denna kille igen, han är kompis med många au pairer men har inte träffat han på länge!!

Här är min tatuering då den var nygjord!! Den ser mycket större ut på bilden än i verkligheten, jag har prövat i olika vinklar men det verkar inte gå!! Ni får kanske se den i real life någon gång!!

Jag älskar den, jag är så himla nöjd och stolt över den!!

Jag har aldrig varit så spyfärdig i hela mitt liv under tiden han gjorde den på mig, det var som att jag låg på bristen på akuten för att föda barn , jag klämde nästan sönder Elins händer så ont hade jag!!

Men nu är den gjord, och adrenalinet har fått mig att vilja göra en till!! Haha men det kommer dröja längeeee

Har aldrig tidigare sett en giraff, och så stöter jag på en i Ohio Usa? Jag stod med alla barnen för att mata giraffen, jag antar att vuxna amerikaner redan har sett giraffer?

Bara fredag kvar sedan har jag en fullspäckat helg som inte hade kunnat komma mer perfekt!!


Fredag - bio med Elin och Ida-Sofia för att sedan övernatta hos Elin

Lördag - åka till tatueringsstället och beställa tid alt, göra tatueringen, sedan på kvällen utgång med alla flickor

Söndag - Bakis- Starbucks och sedan till middag åka och äta sushi


Jag är så himla stark i mig själv, så pass stark att jag är chockad!! Man blir en helt ny människa av att ta vara på sig själv i ett annat land! Jag älskar mig själv för första gången i hela mitt liv! Jag har aldrig tidigare tänkt på mig själv, nu när jag väl har gjort det ska jag aldrig sluta <3

Tack min göteborska Josse för att du är mest peppande i hela världen, guld värt!! Party nästa helg och du la vet det

För att fira in Charlotte i tonåren åkte vi på Longhorn för att äta middag hela familjen!! Det var jättegott och för första gången på 10 dagar har jag fått i mig mer än typ 300 kalorier per dag!! Jag passade på att äta mig en stor och saftig köttbit med mashed potatoes!!

Vi köpte en cupcake tårta till henne, väldigt amerikanskt va? Jag tycker inte om icingen som de har på allt som går att äta, föredrar mkt hellre svenska bakelser och tårtor med grädde och marsipan!!

Jag ska ta med mig Charlotte på Ikea för att äta lunch ( hon har tjatat om det länge, roligt själv när man var 13 så grät man litegranna om man bara fick köttbullar, potatis och lingonsylt till middag haha) sedan ska vi på bio!! :)

Lugn mamma jag har inte gjort den ännu,men förmodligen blir det nu på lördag annars nästa lördag!! Det där är bara en skiss som Elin gjorde på mig!! Sedan på högra hörnet ska det vara tre små fåglar som flyger runt!!

Folk kanske kommer tänka gud vad töntigt med ett namn men jag kan säga att det betyder så mkt för mig! Han var världens bästa min morfar, som make, som pappa, som morfar och som vän !! Om jag träffar någon i mitt liv som är hälften av den man han var så kommer jag vara lycklig!

Man vet vilka vänner som är där för en när man behöver dem som mest!! Magnus här behöver bara ringa mig och prata om allt mellan himmel och jord och jag känner mig så himla glad och varm inombords...

Att ha en sådan nära killkompis är inget man ska ta för givet... Jag är så glad att han finns i mitt liv och jag längtar så mycket tills den dagen jag kommer överraska honom på Olearys då han står och svettas i baren.. Jag kommer gå fram och beställa hans specialdrink... Sedan kommer jag nog börja gråta för jag är så glad över att se honom igen!! 6 månader kvar sen är jag hemma!!

Förlåt att jag inte har uppdaterat så mycket på sista tiden. Jag har haft och har en jobbig period. Inom loppet av en månad har jag gjort slut med min pojkvän och min kära vän Lucy flyttar till Denver som är 2 timmar med flyg bort. Jag har då alltså förlorat två människor som står mig väldigt nära. Jag är inte bra när det kommer till motgångar men jag har vänner och värdfamilj som bryr sig om mig mer än vad jag någonsin hade kunnat tro.

Att göra slut var för det bästa, jag måste börja tänka på mig själv och vad jag vill göra med mitt liv under tiden jag är ung. Jag vill inte vara denna människa som ser tillbaks på sitt liv och tänker "varför gjorde jag ingenting, varför såg jag inte världen" , jag vill inte sätta mig själv i en sådan situation eftersom jag bara är 21 år gammal (snart) vad som helst kan hända och vad är oddsen för att det skulle hålla, ett långdistansförhållande i 5 år? Jag vill inte vara dumkär, jag måste vara realistisk för jag vet den dagen jag är gammal nog att starta familj kommer jag inte ångra någonting för jag var fri som ung, fri att göra vad jag vill!

Det är fortfarande svårt, jag är förvirrad för jag är van att vara själv eftersom jag har varit i ett långdistansförhållande i två år men samtidigt så känner jag mig så ensam!

Ung och dum, jag trodde verkligen att det skulle hålla men jag är bara mänsklig, om jag inte mår bra av det kan jag inte stanna kvar i det men jag lovar, jag har ett stort hål i mitt hjärta.. Ett hål som jag önskar kommer att fyllas igen snabbt igen, av andra fina minnen här ifrån USA, från mina älskade vänner som gör detta år till det bästa året i mitt liv oavsett!!

Hold me closer one more time,
Say that you love me in your last goodbye,
Please forgive me for my sins,
Yes, I swam dirty waters,
But you pushed me in,
I've seen your face under every sky,
Over every border and on every line,
You know my heart more than I do,
We were the greatest, me and you

I söndags så åkte vi ned till downtown Cincinnati för att titta på fyverkerierna! Det var labourday så det är en röd amerikansk dag och det verkar som att så fort det är en röd dag i detta land så blir det stora tillställningar i detta land! Inte förvånad med tanke på hur stolta amerikaner är!

Jag kände mig så fri där uppe på högsta skyskrapan i min stad, du kunde se hela staden, det var så himla vackert!! Jag kände mig som en fågel

En välbehövd kväll kan jag säga!! Vi åkte till downtown och gick till en club på fontain square, väldigt orligt var det!!

When one door of happiness closes, another one opens, but often we look so long at the closed door that we don't see the one wich has been opened for us...

Mest av allt vill jag bara vara med min svenska mamma nu, vad hade jag gjort utan min värdmamma? Jag har sådan tur som har henne!!

Sophie märkte att jag var lite ledsen idag så hon kom till mig och gav mig en kram och sedan sa hon :

"Lisa, may I kiss your hand" Hon tog min hand och kysste handen för att sedan föra min hand mot min kind och sedan sa hon :

"Even though we're not going to be with each other forever I am always in your heart now, so whenever you are missing me I will still be there in your heart"

Jag kan meddela att mina ögon var inte torra efter den kommentaren, att en femåring kan säga något så fint och viktigt!!

Jag var så stolt att jag typ grät, men det kan dock bero på andra anledningar också!

Sophie var så nervös första skoldagen som var igår, hon spydde på morgonen för hon var så orolig i magen men när hon kom hem var hon den lyckligaste tjejen på jorden !!

Typiskt mig att på denna tillställning vara så på lyset att jag glömmer ta mer kort...

6 månader nu! Tiden går fort, lilla Dylan, han är helt underbar...

Cheesecake factory med lillasyster innan hon åkte hem! Ni ska se menyn, den är massiv!!

Så för att fira Ambas födelsedag förra fredagen så åkte vi och kollade på tennis, det var den där fransmannen och den där serbern som jag inte vet namnet på! Det var jättekul och spännande!!

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering men jag har haft väldigt mycket för mig både fysiskt och i huvudet...