Någon Gång Ska Väl Vara Första Gången...


Klockan är tre på eftermiddagen och jag har fortfarande inte lämnat mitt rum. varför har jag inte gjort det? Jo för att igår på självaste midsommarafton backar jag ut från Lucys utfart och krockar i en annan parkerad bil. Jag fick panik då jag hörde hur jag körde ihop med något. Det är för det första så svårt att se bakåt när jag har en van och för det andra så måste amerikaner sluta parkera hejvillt vart de vill. De hade fått en parkeringsbot hemma i Sverige kan jag säga. Jag tänkte när jag steg in i bilen att hur ska detta gå när det står en bil där, och jag var så himla försiktig och krypkörde och kollade avståndet men ändå lika förbannat slår jag i bilen.

Med svansen mellan benen så plingar jag på grannarna och berättar om olyckan. Han som rår om bilen omfamnar mig och säger "its okey honey" sedan börjar han tokskratta och varför? Jo för att han en timme innan sa till sin fru att om du parkerar bilen här som kommer någon annan bil att köra på dig eftersom du står mitt emot en utfart. Självklart skulle den personen då vara jag!!

Det tar en timme innan jag vågar ringa min värdmamma för jag var i chocktillstånd, jag ville hellre gå in på toaletten och hänga mig. När jag ringer henne så är hon inte arg utan hon säger bara "okey that sort of things happens" . Jag hade förväntat mig en ren rejäl utskällning.

När mitt chocktillstånd var över kom jag ju på en sak , självrisken. Jag ska betala den själv för jag tänker inte låta mina värdföräldrar göra det. Finns inte en chans att jag kan ha det på mitt samvete också.

Jag har aldrig gjort något i hela mitt liv, jag har kört bil hur mycket som helst hemma i Sverige men det har aldrig blivit ens en liten repa på den. Varför händer detta just nu när jag är här borta? Vad är oddsen? Det är så typiskt att det ska hända mig.

Igår var midsommaratfon och vi var påväg till Niina för att fira kvällen med marrängtårta och midsommarkransar men det blev inget av för jag var tvungen att sitta och vänta på polisen i tre timmar. Det är värsta midsommaraftonen i hela mitt liv. jag har aldrig varit med om värre.

Polisrapporten ligger här på mitt nattduksbord men jag är för rädd för att gå ned med den, jag har istället nu smsat min värdmama och bett henne komma upp då hon har tid, hon har fortfarande inte kommit upp. Jag ligger här och väntar för att få det överstökat. Jag är så barnslig men jag kan inte ta mig i kragen och gå dit ned. Det är trots allt deras bil och inte min.

Kommentarer
Postat av: diana

Namen fy. Jag blir ledsen for din skull nar jag lsaer detta - for jag kan satta mig in i situationen. Skont att foraldrarna tog det sa bra! Och mamman har ratt "sant hander..." Kram pa dig!

2011-07-07 @ 08:26:40
URL: http://dianaalisvolatpropriis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0